Högby och Ilända

Högby och Ilända byar har bestått av 4 hemman vardera. I Upplands Handlingar från 1325 har Högby 2 skattehemman och 2 kyrkohemman om totalt 4 mantal. Enligt Karl Knutsson Bondes jordebok från 1450 har Ilända 3 kronohemman och 1 kyrkohemman om totalt 1,5 mantal.

Solskiftet

Solskifte var ett medeltida system för fördelning av mark i ett skifteslag. Solskifte innebar utläggning av en bytomt, i vilken rektangulära gårdstomter lades ut till enkel eller dubbel radby. Bredden på gårdstomten bestämdes av gårdens storlek eller andel i byn, fastställd genom taxering och uttryckt i ett byamål. Solskifte har fått sitt namn efter den ordningsprincip som gällde vid tegarnas utläggning: var gård fick sin teg i samma relativa läge som gårdstomten i byn, så att den gård vars tomt låg längst i söder eller öster på bytomten också fick sina tegar i söder och öster i varje teglag. Solskifte avsåg både redan odlad mark samt nydelning av tidigare samfälld mark för åker och äng. solskiftet innebar att varje gård skulle ha var sin andel av likvärdig kvalitet i byns samtliga åkergärden och ängsmarker. Det handlade om rättvisa och riskspridning. Olika gärden kunde vara mer eller mindre bördiga, torra, svårplöjda mm. Resultatet blev oftast långsmala åkertegar med relativt liten area och att de enskilda brukarna ofta måste förflytta sig långa sträckor för att kunna utnyttja alla sina åkerremsor i de olika gärdena.

Storskiftet

För att effektivisera jordbruket beslöts 1759 att genomföra storskiftet. Detta på initiativ av Lantmäteriets dåvarande chef Jacob Faggot. Avsikten med storskiftet var att samla de små och utspridda ägodelarna till ett fåtal större åkrar per gård för att effektivisera de enskilda brukningsenheternas produktion. Reformen ledde till en minskning av antalet åkertegar, men inte alls i den omfattning som reformivrarna hade hoppats.

Laga skifte

Eftersom storksiftet inte gav det resultat man ville beslutades 1827 om laga skifte.Laga skiftet innebar att varje bondes andel samlades och lades ut på i idealfallet en plats. Den som fick sin andel i den sämre jorden fick då i motsvarande grad mer mark och vice versa. Det samlade värdet av hemmanet före och efter skiftet skulle vara lika. Man flyttade också ut tomten och byggnaderna till den egna marken, vilket innebar att byn mer eller mindre splittrades. Odlingsarbetet blev effektivare och varje gård producerade mer.